Hur var det egentligen?

A så va det, blöt och lerigt. Det regnade för fullt och ingen skymt av solen. Man började undra, om det var detta alla pratade om? Alla buskar o träd, ska jag be till detta tänkte jag? För ett ögonblick trodde jag att det va ett skämt. Jag skrattade ihjäl mig. Plötsligt låg jag på den blötleriga marken, jag kunde se hur groddorna dansade runt mig. I verkligheten händer inte detta, men i mitten av kärnan rörde allt sig. Det var som om all energi hade samlats på samma plats, man kunde känna dess värme. Dragningskraften gjorde så att de vakra varelserna flög åt samma håll, de blev som en ond cirkel. Detta är en hyperväld tänkte jag, då trycket blev för stort.
Men är det detta de menar då? Undrande låg jag fortfarande där i dess centrum. Stilla i ögonblicket men i rörlighet utanför dess skapande form. Ett starkt bländande ljus förstörde varelserna, det va som om de sakta men säkert smälte in. Hur var det nu då? Är de dom eller vi? Är det här och nu? Lungt och fint drog jag mig ur. Jag blev glad, jag hade lyckats, så var det.